Hej Bjerking! Intervju med Karin Sidén Lannergård, landskapsarkitekt

Hej Karin! 

Du är landskapsarkitekt på Bjerking. Hur kom du in på yrket och hur länge har du arbetat hos oss? 

Åh, det var ju länge sen! Jag ville kombinera ett intresse för utemiljöer och sociala platser som ger ett värde för människordjur och natur, med ett kreativt yrke. Jag har jobbat som landskapsarkitekt sedan 2007 och på Bjerking sedan 2008. Först jobbade jag som egen med kyrkogårdsprojekt och det var där jag kom i kontakt med Bjerking. 

Vad är det roligaste med ditt jobb? 

Det roligaste är att få vara del av en arbetsgrupp och driva utvecklingsprojekt från tidigt skede till något som byggs och faktiskt går att besöka! Att vara med och skapa miljöer för människoroch arbeta med social hållbarhet i olika skala. Det är fantastiskt roligt att komma ut till byggen och se skisserna komma till liv. Det bästa är när man kommer dit och tänker ”Ja! Det var precis  här jag hade tänkt mig!”, det är oslagbart. 

Det här med katten var också en spännande process. Jag och beställaren började bolla en idé när vi projekterade gården till Rudanskolan i Haninge och jag fick fria händer. Katten vi skapade gav det lilla extra för barnen på skolan. Jag har hört att den gör att de yngre barnen känner sig välkomnade på skolan. Att de ”matar” och sköter om den.  

Berätta mer om katten! 

Turbinen fastigheter heter beställaren och är en kund som vi haft under lång tid. Vi på Bjerking Landskap gjort många projekt tillsammans med dem. Det är ett familjeföretag som dels jobbar med samhällsfastigheter som äldreboenden, skolor och förskolor, men även bostäder och lokalerTycker Turbinen att något är roligt, ja då kan de satsa på det och utveckla i den riktning de villDet är väldigt stimulerande att jobba med en sådan beställare, med korta beslutsvägar och ett kreativt bollande av idéer.  

I det här projektet letade jag efter något som skulle ge en unik karaktär även på gården, eftersom skolan i sig har en väldigt tydlig och stark karaktär. Vi började titta på prefabricerade betongdjur men de kändes ganska opersonliga. Som det ofta är så fanns det inte budget för något specialtillverkat. För mig blev det ett privat intresse att hitta något bra. Det är en del av att vara landskapsarkitekt för mig, att mitt privata intresse och jobbet ibland inte går att skilja åt. 

Rudanskolan

Rudanskolan

Foto: Turbinen Fastigheter

 

Jag började dra i trådar och leta efter någon som kunde göra ett mer unikt djur till den här platsen, och var inne på att det skulle vara fint med en katt. Katter är karaktärsstarka djur som även skulle passa bra in på den här platsen. Jag fick inte tag på någon som var beredd att göra det, och jag insåg mer och mer att det här är ett ganska stort jobb. Samtidigt växte tanken fram att jag själv skulle kunna skapa denna katt. Jag har jobbat lite med skulptur på fritiden, och även under utbildningen ingick en kurs i skulptur.  

Plötsligt hörde jag mig själv säga till beställaren ”Om jag tar fram modellen, köper ni katten då?”. ”Javisst blev svaret och då kände jag ”Nu jäklar ska jag göra det här och så började jag skulptera. 

Karin skulpterar katt

Jag gjorde katten i gips i skala 1:1. När jag skulle leverera modellen till verkstaden åkte jag runt med en 80 centimeter lång och 40 cm hög katt i baksätet på bilen, vilket såg rätt kul ut. Leverantören Stoneform tog fram formen och gjöt katten.  

Jag valde en finbetong, med ballast av kvarts för att få den lite gnistrande. Färgvalet föll på ockra då det passar ihop med färgerna på byggnadensanden och miljön runtomkring. Plötsligt var den färdig, på plats och resultatet blev succé. Leverantören är dessutom beredd att gjuta flera om jag hittar köpare. Så förhoppningsvis dyker mina katter upp på flera ställen i framtiden.  

Vad är största utmaningen med jobbet som landskapsarkitekt? 

Den största utmaningen är budget och tidsplanering för ett projekt. Som med katten, det fanns inte möjlighet att göra den inom projektet så då gjorde jag den privat, vilket man kan känna är lite galet. Jag har fått höra ”Är du tokig, har du lagt så mycket tid på det, gratis?” och till det svarar jag ”ja, men det här är mitt intresse också.”  

Somliga tecknarskapar musik eller spelar tennis. För mig var det här ett kul projekt som också blev ett intresseDet kan vara en svår avvägning, att lägga sig på en lagom nivå och att lägga ner lagom mycket tid i uppdragen. Som landskapsarkitekt finns det en oändlig mängd lösningar. Det är bara du själv som kan begränsa vad det kan bli, med hänsyn till projektets budget givetvis. När jag var nyexaminerad ville jag göra det mest fantastiska varje gång, men beställaren kanske inte vill ha ett fantastiskt växtförslag med 20 arter, utan en stödmur, björkspirea och ett räcke, och då måste man rätta sig efter det.  

Det låter som att du är väldigt passionerad, är det något generellt för landskapsarkitekter? 

Det tror jag absolut. Vi tar med familjen och åker på nybyggda projekt på semestern och man lever sitt intresse. Jag tror att många av oss är ett sådant släkte.  

Senast publicerad: 2020-09-02